Jag mår bra för att jag har min vänner, att jag får skratta varje dag. Att jag lever och ändå mår bra. Men, jag mår dåligt också. Vaknar med en klump i magen. Oroar mig för framtiden. För vad som ska hända härnäst. 

Men, den här kontrasten som alltid gräver i mig är något som jag måste acceptera finns. Genom att tänka "Okej, jag mår dåligt. Jag har ofta ångest och jag är ledsen över något. Fine.", och sedan lägga fokuset på något annat? Det är min lösning. 

Att acceptera att man har sina jobbiga perioder, för sig själv, är något som åtminstone hjälper mig att minska den där kontrasten som alltid gräver i mig. När man fått "ventilera ut" hur läget är så blir det, för mig, lättare att lägga sitt fokus någon annan stans. På det som gör en glad. Detta betyder inte att man alltid ska tänka på allt som gör en glad, för, man måste låta tanken ägnas till det som trycker lite extra i bröstet OCKSÅ. Men, man måste också låta sig själv släppa det som tynger, om än för en kort stund, och lägga fokus på att må bra.